Jag har insett en sak en sak som får en att falla på knä, en sak som nöter på en själv. Att vara ensam. Det är när man är ensam alla tankar funderingar och allt skit kommer upp. Tankarna flyger hej vilt runt i skallen och orsakar kollisioner i hjärnan. Att tänka för mycket kan inte vara nyttigt. Speciellt inte om man är som jag. Allt som varit gott och bra i livet är bra och inget som jag tänker på i efterhand. Men större saker som hänt är inte lätta att tämja. Jag kan inte glömma, det går inte. Ser heller ingen anledning att förlåta/glömma saker som gjort mig ledsen eller illa. Sånt ska inte glömmas. Det ska straffas. Jag anser att om man glömmer en jävlig och idiotisk sak som någon/några gjort mot en så kan det lätt hända igen. Personen/personerna ska inse vad dom gjort och få tänka igenom saken och inte bara tänka aha.. det var väl dumt och sen händer inge mer. Fick mig några tankar i huvudet medan jag låg ensam och ja tänkte för mycket. Jag är less på att ha saker gnagande i min hjärna och mitt hjärta men DET GÅR INTE ATT GLÖMMA. punktslut